Keep your head up

 
Inte trodde jag väl att jag skulle någonsin låta ett nederlag som en knäskada slå mig till botten. 
(Inte trodde jag väl någoson att jag skulle ens skada mig "på riktigt".) (Tro mig, sånt här händer inte mig.)

För visst har man såklart tyckt synd om de som skadat sig och inte längre kunnat göra det de älskar. Men ändå, "efter ett tag lär man ta tag i sig själv och sluta tycka synd om sig själv".
Men för tusan. Jag erkänner. Det är inte så lätt. 

Det här är så jävla tråkigt. Jag saknar att stå på skidorna. Jag saknar att åka skidbussarna som håller på att förgifta oss till träningar och tävlingar. Jag saknar att sova i samma rum som Alex som får panik för att jag snarkar och vi måste flytta runt. Jag saknar att dra på tour spontant för att man kan och vill. Jag saknar att behöva leva i en resväska. Och att tvätta. Jag saknar till och med att käka mat i värmestugor som luktar gammal korv. Jag saknar att förfrysa tårna i de otroligt obekväma pjäxorna. Jag saknar att inte kunna borsta ut mitt trassliga hår efter en snöande dag i backen. Jag saknar att vara förbannad för att jag inte åker bäst. Jag saknar att vara lite blåslagen överallt. Jag saknar att vara livrädd ut i en bana första åket. Jag saknar att stå nervös så att nerverna nästan imploderar och hjärtat hoppar ur bröstet. Jag saknar lyckorusen som kommer efter att åkt ett sjuhelsikes åk. Jag saknar de få soltimmarna man får tag i under vinterhalvårets skidsäsong. Jag saknar att vara en grupp och ett lag och jag saknar tamigfan allting. Man inser inte hur ensamt det blir förrän man sitter där.
 
Det är mitt sista år på skidgymnasiet. Det var ju nu det gällde. Det var nu jag skulle skina
Det är min första vinter på 16 år som jag inte åker skidor varje chans jag får.
Min första säsong på 11 år som jag inte tävlar och tränar för att det är det roligaste jag vet.
 
Det här är min första säsong någonsin, som jag inte får göra det enda jag är bra på.


 

Bra start på säsongen.

Förra veckan skulle vi starta tävlingssäsongen med två race hemma i Hovfjället. 
Vi inledde med en dag i backen och nätning på onsdagen, på torsdagen fick vi köra banan i två delar. 
Väldigt rolig bana och jag kände ändå att jag åkte rätt så bra. 
På fredagen fick vi till sist köra hela banan i ett svep och jag var andra åkare ut i banan. (Efter vår kamikaze-pilot och testkanin Edwin.)
 
Körde två åk, fegade lite, men kände mig rätt så säker på banan och att jag skulle kunna prestera. 
Tredje åket skulle jag gasa på lite, vilket resulterade i en krasch.
 
...Och med den kraschen var min säsong över. 
Hade sönder främre korsbandet i vänster knä och får nu invänta operation om några veckor.
 
Fick dock galet bra hjälp väldigt fort. Kraschen hände på fredagen och på måndag morgon hade jag tid på Sophiahemmet i Stockholm. (Vilka förövrigt är de bästa på knän i Sverige.) 
 
Det här var väl ungefär det tråkigaste som kunde hända. 
Men sånt inträffar och det är ingen mening att sitta och sura över det. 
- Bita ihop och komma igen starkare, är vad jag får göra.

Nu sitter jag iallafall i Hamra, vi kom hit igår och jag ska vara supporter och alt. co. speaker under helgens tävlingar. Man får ju iallafall hålla sig i rätt sällskap för att ladda med pepp och längtan att bli frisk.
Såklart även en och annan ångestkänsla kan jag tänka mig att det blir. I och med att mina vänner får göra det jag älskar,och jag får bara titta på.
 
 

Trysil




Har spenderat torsdag-lördag i norska Trysil, den här gången med Henke som tränare, f.d. elev på skolan och del av EC-laget. 

Lägret har varit både upp och ner, harvigt och jävligt och kallt - som vanligt.
Men det sista så verkade det ändå släppa lite, vilket kändes bra. Det var på tiden.

Hur som helst så fick vi se massa sol i torsdags när vi kom dit, det var jättefint! Igår var det inte alls lika fint, men det gick väl ändå, trots att banan var toksvår och vädret var chilly. 
Idag var det dock kanonfint väder, från och till. 

Men det var rätt så kallt, så det slutade med att jag och Clara brände runt i våra nya Stjerneskolan-jackor från Swedemount som råkar vara det absolut varmaste jag någonsin ägt.

Nu är vi dock hemma och har tagit varmdusch, packat upp, ätit och såklart bosatt oss i soffan med te. 
Det blir inte mycket bättre än så.
Speciellt inte med det här puckot. 
Tanken på att jag får vakna med honom imorgon och nästan varje annan dag också är den bästa som finns.

(Och imorgon är min plan att sova hela dagen. Kroppen skriiiiker efter sömn!)

Hamrafjället

Här är några bilder från lägret i hamra, jag låter dem tala för sig själva. Ni får även se lite av vad vi i utvecklingslaget fick första kvällen. (Tro mig! Det var rena julafton!) 
Vi fick ryggskydd, jackor, handskar, brallor, tröja, mössa, hjälm, goggles, buff och vattenflaska och gud vet allt. Fanstastisk grej. Och ett SLAO-kort också. Vilket ger oss gratis liftkort på alla sveriges skidorter.













 

Tänndalen

Nu sitter jag i Hamra, ensam, för en gångs skull. På läger blir det sällan någon ensamtid.
Och det behöver jag. Få tänka lite. Annars kollapsar jag liksom. Haha.
 
Well well, imorgon är sista dagen med träning med utvecklingslaget, sedan blir vi kvar lördag och söndag med resterande av torsbygänget. Så jag och Alex tar vårat pick och pack och flyttar in två stugor bort. Det blir nice tror jag!
 
Så, i tisdags, började vi med startträning på förmiddagen och sedan GS på eftermiddagen. Det var kul men gick inte riktigt som jag ville. Som fys gick vi upp för hela backen och sedan fick vi vara kvar och bygga lite i starten. Det kan jag säga var kallt och mörkt. 

Igår gjorde vi ungefär detsamma under träningen. Himla kul faktiskt, gick inte världsbäst men jag harvade på. Det kan inte alltid gå toppenbra. Sedan tog vi en löptur på 40 min med högt tempo och jag fick ha "utvecklingssamtal" med coach Tommy. Väldigt bra grej, för det gav mycket klarhet i allting och med mina mål och dylikt.

Idag
körde vi starter, sedan GS, sedan starter igen och sedan en slags "Skicross", en SX-start och sedan GS resten av åket. Två och två givetvis. Vilket var väldigt, väldigt roligt! Det gick även lite uppåt idag, vilket kändes bra. 
 
Nu ska jag försöka plugga lite om dödsstraff (woah, det är ju inget man diskuterat i skolan förr eller så....). Tur att det är lite intressant iallafall!
Såhär nöjda var vi i tisdags när vi äntligen fick stå på snö i Sverige! 

Getting my ass to Tänndalen

På måndag ska vi flickor i utvecklingslaget dra våra rumpor till Tänndalen (Mer precist HAMRA).
Det ska bli himla trevligt! Ska bli kul att träna med laget och så var det ju ändå två veckor sedan vi stod på snö.
 
Hamra i sin tur kan ju vara det mysigaste stället i hela världen, förutom det faktum att det är lika kallt där som i Sibirien. 
Men nu har ju vi fått våra nya jackor från Swedemount, (de är enorma), så vi ska nog inte frysa ihjäl, hoppas vi.
 
Det som är ännu roligare är att istället för att vårat läger tar slut på fredag, så kommer resten av SX'arna från skolan upp på onsdag eller torsdag, och stannar tills på söndag. Under styret av gamla landslagslegenden Lars Lewén.
Ska nog bli bra tror jag.
 
Annars så har man ju köttat på med träningen, denna veckan har vi tränat med skidskyttetränarna, det var tufft, men kul!
Idag avverkade jag två pass på gymmet efter Öppet hus i skolan. (Där vi förövrigt hade fiskedamm hos elevkåren, med riktig fisk, och godis.) (Rektorn och IT-killen fick fisk.) (Det uppskattades nog.)
 
Är härligt mör och trött nu, ska nog bara krypa ner framför en film när jag tryckt i mig lite mat. Good times.
 
// On monday are we four Girls in the developement team are going to drag our asses to Tänndalen (Hamra).
It will be so much fun! It will be fun to train with the team and to get back on snow.
 
Hamra is by the way one of the coziest places in the World, except for the fact that it is just as Cold there as in Sibiria.
But we have gotten our new down jackets from Swedemount, (they are huge), so we will probably not freeze to Death, hopefully.
 
What's more fun is, that instead of our camp ending on friday, the rest of the skicrossers from our school will join us on wednesday or thursday, and stays until sunday. Under the lead of the old national team legend Lars Lewén.
I Think it will be great!
 
Other than that, I have been working out a lot. We have been training with the biathlon coaches, it was hard, but fun!
Today I made it through two workouts at the gym after we had "Open House" at school. (Where we by the way had a "fish pond" at Stjernekåren. With real fish, and candy.) (The principal and IT-guy got fish.) (I Think they liked it.)
 
I am nicely tired now and will probably just crawl down in the sofa in front of a Movie, as soon as I have eaten a bit. Good times.

Why sleep

Blivit lite väl pikad av diverse människor om bloggen. Visst, I get it, det är för dåligt uppdaterat.
Jag har varit på läger i Juvasshytta i Norge i två veckor, sedan kom vi hem och jag har helt enkelt inte riktigt varit intresserad av att blogga. Skolan har i princip bajsat uppgifter och stress på mig. (Vilket jag finner väldigt osanitärt och otrevligt.) 
 
Annars så, imorgon åker jag med Emma till Mora och ska hänga där i helgen, det blir trevligt det! 
 
Nu har jag inget mer att skriva, jag är trött som tusan och vill bara krypa ner i sängen. Så det tänker jag göra. 
 
 
Måste också få in världens snyggaste Vendela här, då hon hängde ut min mensvärk i sin blogg igår/idag. 
Jag ber för dig och att du slipper mensvärk. ♥
 
 
 

Hintertux

Har haft en kanonvecka i Österrike med mina fina vänner och klasskompisar. 
Nog för att vädret var bra typ två av dagarna, men man klarar sig ändå ska ni veta. Det var kul att bara få åka.
 
Veckans roligaste: Jag hoppade bra, kändes fett att få kötta i "stora hoppet" redan första hoppdagen.
Veckans tråkigaste: Att det blåste och jag fick vind under skidorna i stora hoppet och kraschade rätt rejält. = Ingen skidåkning dagen efter.
Veckans skönaste: Nedjoggen i form av spahäng.
Veckans oskönaste: Att vi hade fullt upp konstant och fick löjlig ångest över allt plugg man missade och inte hann ta igen på kvällarna.
Veckans godaste: Currypastan jag fick första kvällen efter att vi varit utan mat i typ 100 timmar på bussen.
Veckans surprise: Att internet räckte till rummet.
Veckans va-fan: Att internet var sämst och inte gick att använda under kvällarna då andra också ville använda det.
 
Well well, jag lär hoppa tillbaka på plugget igen. Har prov i matte snart och jag fattar absolut noll och ingenting. 
#mentalbreakdown.
 
 

TBM - Arosa

En del bilder är mina och de andra är stulna av stora Edebo, Gabbi. (AKA vår personal coach and motivator and friend and sister and buddie and photographer.)

Så tar vi en stund och minns dagarna i Schweiziska Arosa och tävlingarna där. 
Hela förra och förrförra säsongen är galna mängder av tid spenderade med min icke biologiska tvillingsyster Alexandra. 
 
Tävlingarna här gick ju inte speciellt bra för min del, men vad gör väl det, vi hade iallafall väldigt roligt. 
 
Idag är jag på väg mot Stockholm för att se till att mina pjäxor blir as awesome as always, så det blir en t&r till kungliga hufvudstaden under dagen. Jag har varit på språng sedan 05:07. (Let me tell you, DET är FÖR tidigt.)
Är glad över min fantastiska förmåga att somna. Har de senaste veckorna somnat så sent om runt 1-2, men igår lyckades jag somna 21:30. Det är en talang, skulle jag vilja påstå.
 
Igår klämde jag också in en gympass för ryggen. Kändes bra, är inte helt kry än, så det gick väl på halvfart. Men jag blir ju helt galen om jag måste sitta hemma och dega.
 
Hade också första mötet med årets elevkårsstyrelse inför introdagarna. Det kommer bli kul! 
 
// So let's take a minute to remember the days in Swiss Arosa and the competitions over there.
The whole last season and the season before that equals crazy amounts of time spent with my non-biological twinsister Alexandra.

The competitions there did not go too well for me, but it doesn't matter since we had so much fun. 
 
Today I am heading towards Stockholm to make sure my ski boots ends up as awesome as always, so I am going to take a trip to the royal capital and back during the day. I have been on the run since 05:07. (And let me tell you, THAT is TOO early.)
Although, I am satisfied considering my ability to fall asleep. The last couple of weeks I have gone to bed as late as around 1 or 2 at night, but yesterday I managed to fall asleep at nine thirty. It's a hidden talent, I would say.
 
Yesterday I also squeezed in two hours at the gym, killing my back. Felt good, I am not completely fit and healthy yet, so it was on half speed. But I end up crazy if all I can do is sit at home and do nothing. 
 
Also we had the first meeting with the new student's council regarding the first two days of school. This will be fun! 

last races

Being in Hamra now for the two last races here. Having a hard time to find the right competition-mood, but Im sure it will find it's way on the start tomorrow.
 
Feeling happy though, even if the rest of my crew is in Torsby having a blast. But I think I will have just as fun here!
 
Anyhow, now you know! BYeeeeeeeeeeeeeyeyee
 
Visa fler inlägg