Tack för allt ♥

Jag antar att ingen missat att min studenttid är kommen. Det är med både glädje, stolthet och en slags ledsamhet och tomhet inom mig, som jag kommer springa ut genom B-ingången på Stjerneskolan, den 12 Juni 2015. 
 
Jag kommer ha min fina studentmössa på huvudet, den som är nästan likadan som Josefins, hon som jag delat hela min studenttid med.
Jag kommer springa ut som ett litet pucko, då mitt knä inte håller riktigt än, precis som Emma och förhoppningsvis Anna.
Jag kommer troligtvis hålla min kära Axel i handen och jag lär utbyta ett leende av förväntan med Ludde, som alltid.
Jag kommer uppmärksamma att jag hör Elin och Julia stå och skratta någonstans runtomkring mig, med den vänskapliga kärleken som bara de har.
Jag kommer se hela Team Tricepz i ett gäng, kanske med vår legend Leyonberg bland dem också. Och de kommer säga att "det ska bli så jävla skönt", men jag tror man kommer se lite sorgsenhet även i dem.
Jag kommer se Evve och bara bli glad - för hon kommer ha världens största leende på läpparna.
Jag kommer också se Sandra, åh, världens bästa Sandra. Som sprider så galet mycket kärlek och värme kring sig, och jag kommer känna att herregud - hur ska jag kunna släppa det här? Erik och Oliver kommer säkert komma lite sent, men det är okej, det är så vi håller koll på att alla är med. 
Jag kommer leta efter min familj och Martin bland folkmassorna, jag kommer skratta, kanske gråta när verkligheten kommer i kapp. - Nu är det slut.
 
De fyra hittills bästa åren i hela mitt liv är slut. 
 
Med det vill jag tacka, varenda en i min närhet. Utan dem hade jag inte blivit den jag är idag. På gott och ont, såklart. Men speciellt vill jag lyfta fram min klass, SAMED11s.
Utan den fina stämningen i vår klass hade vi nog aldrig tagit oss igenom skolan med godkända betyg.
Vi har bland annat Sandra, utan henne hade skoldagarna varit SÅ MYCKET tråkigare. För den människan - är så mycket glädje. Vi har Ludwig, egentligen har vi inte hängt så mycket. Men han gör mig så glad? Vi har agerat stylister och bollplank, och det finns ingen i klassen jag försöker se till har det bra så mycket som han. För det förtjänar han.
Fantastiske Leyonberg - det finns inte ens ord för hur han är. En feel-good människa ända in i själen.
Martin Jo, som jag kommit närmare nu det senaste året, som bara är så himla snäll och vettig.
Och såklart min partner-in-crime, Josefin mothaaafuckinggggggg Nilsson. AKA Krullkvinnan. Som må vara den roligaste, skönaste, trevligaste och härligaste människan jag mött under dessa år. 
 
Såklart ska min extrafamilj Alpinfyran ha världens största eloge också. De har backat upp mig, de har fått mig att skratta, att peppa till, att satsa, att må bra och att ha så himla roligt. Och vem hade anat det när vi möttes första gången, våren 2011? Och vem hade anat att SAMED11s, där på hösten, skulle ha så himla kul tillsammans? 
 
Ni är fantastiska. Varenda en av er ♥